Fyfan va pappa är sur på mig nu, blir alltid så om jag gör ett "större" fel, känns dock som om det var värre när ja va liten.

Funderar på om jag ska sticka härifrån ett tag för jag känner inte för att vara helt jävla perfekt o göra allt han vill för det funkar ändå inte. Jag kan ju komma tbx vid 8 elr 9 så är det ju inte ens någon big deal, de kommer inte ens märka att jag varit borta, jag brukade ju gilla att hänga vid stranden förr sen kan jag ju dra omkring på byn. Det ända problemet är att jag är förkyld som fan, vet inte om ja har feber men, sen mår jag piss så jag vill inte ens träffa kompisar idag, känns som om de para skulle sluta i ett stort skådespel om hur bra man mår, bruka bli så.

kommer inte kunna prata med mina föräldrar på ett tag, men ändå vill jag inte att de ska glömma hur sur jag är på dom.

jaja, funderar faktiskt på att låta frugan sova här, vill ändå inte bli ensam med föräldrarna, och hon fattar, wel de är en lång historia men at the end of the day är hon den ända som kan göra mig glad igen... I think

Mår inge bra, Försöker resa mig men kan inte,

försöker tänka på allt bra du gjort mot mig

men varge gång jag tänker på dig känns det som jag ska spy,

jag tänker på allt skit just nu,

och plötsligt kan jag gråta,

Försöker att se det pocitivt men det går inte,

allt jag gör fel,

allt jag får höra,

allt jag måste krossa för att gå vidare.

Plötsligt blir allt svart,

vet inte vad jag ska göra,

vet inte vad jag Måste göra,

vet inte vem som är min vän,

eller fiende,

någon gör en bra sak,

sedan mosar den mig som ohyra,

och plötsligt,

är hon min vän igen.

vad kan man göra?

vad kan man säga?

Fuck.

My.

Life.